Heraldiska vapen börjar anvÀndas av furstar under 1100-talets första hÀlft och de hÀrolder som Àr förknippade med dem framtrÀder kring sekelskiftet 1200.
HÀroldernas bakgrund var brokig men mÄnga tycks ha haft kopplingar till dem som vi i Sverige kallade lekare. Kanske var det deras vana att framtrÀda framför publik och deras konstnÀrliga Ädra som gjorde att just de fick i uppdrag att först presentera riddarna vid tornerspelen, sedan Àven avbilda och sammanstÀlla deras vapen. Den Àldsta bevarade vapenboken Àr frÄn 1244. Tornerspel hade dÄ Àgt rum i drygt 150 Är och hÀrolder funnits som utropare i minst 75 Är.
FrÄn 1200 till 1500 fick hÀrolderna allt högre status. De ingick i den grupp som arrangerade tornerspelen och frÄn tornerspel Àr det inte lÄngt till andra offentliga festligheter som födelse, dop, bröllop, död och begravningar. HÀrolderna kom Àven att gÄ frÄn enkla budbÀrare till en vÀlsedd medlem av den diplomatiska kÄren.
Vi kÀnner inte till mÄnga skandinaviska hÀrolder, men de fanns. Omkring ett dussin personer finns nÀmnda i kÀllorna mellan 1350 och 1520. De förekommer i en rad sammanhang som visar att deras uppgifter liknade dem som hÀrolder pÄ kontinenten utförde.
Jesper Wasling utreder i denna bok hur denna förÀndring sÄg ut och vilket samhÀlle som hÀrolderna verkade i. Boken bygger pÄ författarens magisteruppsats frÄn 1998 pÄ samma tema.