De trĂ€ffas nĂ€r de Ă€r unga och börjar hĂ„lla ihop â Anders och Solveig, Mikael och Karin och sĂ€rlingen Harry. De talar kĂ€rlek och politik, de förĂ€lskar sig i varandra, de bildar par men fortsĂ€tter Ă€ndĂ„ att vara alla tillsammans, inte minst i det rosa sommarhuset utanför Karlskrona, dĂ€r de samlas varje midsommar. Och som ett tecken pĂ„ deras samhörighet mĂ„lar Harry in dem i ett grupportrĂ€tt fritt efter Monets Frukost i det gröna, en stor olja som intar en hedersplats i vardagsrummet. Men nu Ă€r det sommaren 2006 och nĂ€stan allt har förĂ€ndrats. Deras liv har tagit olika riktningar och de kĂ€nner sig allt mindre hemma i det samhĂ€lle som omger dem. NĂ€r det drar ihop sig till midsommar Ă€r Karin försvunnen och i ett mörklagt rum pĂ„ övervĂ„ningen har Mikael stĂ€ngt sig inne med sprit och tabletter. NĂ„gonting fruktansvĂ€rt har uppenbarligen drabbat honom, och snart ska han komma nerför trappan och berĂ€tta vad som hĂ€nt.Anders Paulruds nya roman Ă€r en stark och sorgsen berĂ€ttelse om nĂ„gra mĂ€nniskor som blev vuxna i början av 80-talet â om de konflikter som vĂ€xer fram mellan dem men ocksĂ„ om hur mycket de fortfarande Ă€lskar varandra.