Jag sjunger Den blomstertid nu kommer och blickar upp mot kyrkans höga tak dÀr vÀlvda bÄgar klÀttrar mot himlen. Jag sneglar pÄ Hedvig dÀr hon stÄr en bÀnkrad bort och sjunger med lÄg mörk röst. Mina tankar vandrar till sommarens smultron som vÀntar runt hörnet. Till solvarma stenar, lÄnga kalla bad och kvÀllar ljumma som honung. Inom mig sprakar en gnista som Ànnu inte bÀr nÄgot namn. En hemlighet som ingen annan Àn jag vet nÄgot om.
Skejtaren Alma ska tillsammans med sin pappa tillbringa sommaren pÄ deras lantstÀlle pÄ vÀstkusten. Hon rÀknar ner dagarna tills de kommer dit, tills hon Àntligen fÄr trÀffa Mira igen. Mira, som varit hennes bÀsta vÀn sedan de var smÄ och som Alma Àr hemligt förÀlskad i.
För det Àr den hÀr sommaren allting ska hÀnda, nu eller aldrig.
Men Mira har med sig Hampus och ingenting blir som det var tÀnkt, istÀllet utvecklar sig ett omöjligt triangeldrama dÀr alla strÀvar Ät olika hÄll. Alma kommer pÄ sig sjÀlv med att sakna Hedvig som Àr kvar i stan med sin poesi och sina tvÄ katter, Hedvig som hon egentligen inte kÀnner sÄ bra, men som hon inte kan sluta tÀnka pÄ.
Med ett vackert och poetiskt sprÄk skriver Hanna Jedvik inkÀnnande och klart om förÀlskelse och förvÀntningar, om besvikelse och svÀrta, och om relationer som förÀndras och aldrig blir desamma.
"En fin berÀttelse om en vÀnskap som Àr lÄngt ifrÄn kravlös."
BTJ om Kurt Cobain finns inte mer
"Det finns en kÀnslomÀssig laddning i vartenda ord som gör texten djupt engagerande."
Malin Lindroth, GP, om Kurt Cobain finns inte mer
