âIn till vĂ€nster dĂ€r bortaâ, sa Albin, med en röst som grĂ€nsade till ett morrande.
I samma stund började ljudet av en ensam klocka ljuda nÄgonstans lÄngt bakom dem i nattmörkret, och snart fick den sÀllskap av Ànnu en, nu en aning nÀrmre. Och sedan Ànnu en. Det dröjde inte lÀnge förrÀn hela Targ var fylld av det dÄnande ljudet av tusentals varningsklockor.
Nu vet varenda soldat, troll och illvÀtte i hela staden om att vi Àr hÀr, tÀnkte Vera, samtidigt som de dök in i mörkret i den trÄnga grÀnden mellan ett par höga, svarta stenhus. Och snart kommer vi att vara infÄngade ⊠och allt vi gjort kommer att ha varit förgÀves!
Vera och Albin har fÄtt tag i motgiftet de behöver för att rÀdda sina förÀldrar men Àr fast i Garathien, landet dÀr Molgor tagit över och nu bygger upp sin armé för att erövra NordanlÀnderna. Flykten dÀrifrÄn blir farofylld och Vera och Albin skiljs Ät. Under tiden vÀxer sig Molgor allt starkare och kriget mot mörkermagikern nÀrmar sig snabbare Àn nÄgon anat. Enda chansen att besegra honom Àr om Vera och Albin kan fÄ NordanlÀndernas kungar och drottningar att kÀmpa tillsammans, sida vid sida. Samtidigt dyker ett nytt hot upp.