Många fortfarande aktuella problem berör människorna i Dagmar Edqvists roman Efter flykten; kvinnans frigörelse, ras- och religionsskillnader, nationalism eller internationalism, politiska motsättningar i de afrikanska utvecklingsländerna.
På sitt kloka och klarsynta sätt diskuterar författaren alla dessa frågor med läsarna samtidigt som hon engagerar dem i spännande berättelser om relationer mellan huvudpersonerna, en hel rad pregnant tecknade människor. Men det mesta intresset koncentreras till en enda, mycket sympatisk huvudperson. Det är en av de tre systrarna från Möten i Marocko, Viveca, änka efter en amerikansk dirigent. Hon hjälpte en marockansk ämbetsman, Hammou, att fly från Marocko när utrensningar hotade 1973.
Efter flykten sammanbor de i Paris, första tiden i arabslumkvarteren. Så småningom får båda arbete, Viveca blir medarbetare med artiklar om musikliv och kvinnofrågor i en amerikansk tidskrift. Hon upplever en ny självständighet, också ekonomisk, och samtidigt vaknar intresset för kvinnans frigörelse. Det senare till glädje för hennes mor hemma i Lund, en gammal kvinnoförkämpe. I Vivecas och Hammous samliv krävs trots kärleken stora ansträngningar för att överbrygga motsättningar mellan en arabs kvinnosyn och den nya västerländska.
När Hammou efter ett par år får tillåtelse att återvända till Marocko vill han ta med sig Viveca. Hon skulle i så fall ge upp arbete, vänner, ekonomiskt oberoende Men Viveca tvekar…
