Annika Larsdotter avrättades 1765, 18 år gammal. Hon hade då erkänt dråp på sitt nyfödda barn genom kvävning. Barnets far var Annikas svåger som hade tvingat henne till sexuellt umgänge, men sedan förnekade faderskapet.
Annika Larsdotter handlar om Annika, men också om några av hennes olyckssystrar. Varför valde dessa kvinnor att mörda sina barn? Varför valde de inte istället att, i likhet med andra ogifta mödrar, ta på sig rollen som ogift mor?
Etnologen Inger Lövkrona söker svaren genom att studera rättsfall från perioden 1729-1776. De bevarade domstolsprotokollen ger unika möjligheter att komma nära barnamörderskans handlingar, tänkbara överväganden och känslor.