Jon Blund, eller Ole Lukøie som den hette i original, är H. C. Andersens saga baserad på den skandinaviska versionen av myten om sömngivaren. Jon Blund bär med sig två paraplyer, ett med fina bilder inuti att drömma sött om, för de snälla barnen, och ett utan bilder alls för de stygga. På kontinenten berättas om Sandmannen, som strör sand i barnens ögon. Andersens Jon Blund har i stället sin spruta med söt mjölk som han också bär på. Han är en drömgud, som berättar historier. Men också döden, som stänger människors ögon när de dör.
Hans Christian Andersen [1805–1875] föddes i Odense, Danmark, son till en fattig skomakare och tvätterska. Han har gått till historien som den störste sagoberättaren i världen, alla språk inräknade. Själv såg han sig helst som romanförfattare, dramatiker, poet och reseskildrare. Men det är med sagorna – som började ges ut 1835 och som i dag finns översatta till 125 språk – som H.C. Andersen intar en plats i världslitteraturen. Historier som Den lilla sjöjungfrun, Den fula ankungen, Kejsarens nya kläder och Snödrottningen, för att bara nämna några, är att betrakta som en del av Västvärldens kollektiva medvetna. Många gånger har de också använts för film, teater, balett, samt inspirerat annan litteratur.
