"Det Àr nÀr mörkret faller som minnena trÀnger fram. Nattens mörker och livets mörker. Alla Är som har gÄtt, allt som jag har gjort, allt som jag borde ha gjort, alla tankar som jag har tÀnkt. Allt det som jag trÀngde undan. Det fanns inte psykiatriker i stan pÄ den tiden. BorttrÀngning var det som krÀvdes. En hade ju att fÄ vardagen att funka och kulorna att rulla in. Jag hade aldrig svÄrt att lÄta tiden ha sin gÄng. Nog för att jag drack, men vem fan gjorde inte det. Det var ju inte alla som hade det sÀrskilt trevligt. Knappt nÄgra. NÀr det kommer till kritan spelar det ingen roll. Man gör det man har att göra. Men nÀr mörkret faller, och det gör det till slut, dÄ Àr det svÄrt att vÀrja sig. Krafterna tryter och tankarna slÄr sig fria. Försoningens plÄgor."
Robert Wangeby Àr litteraturvetare och statsvetare och bosatt i Stockholm. Onda dagar tog sin början i polishuset i à mÄl och Àr Robert Wangebys skönlitterÀra debut.
