Prinsessan på ärten [Prindsessen paa Ærten] hör till H.C. Andersens mest populära sagor, så pass att titeln blivit ett fast uttryck i språket som beskriver en känslotyp. Sagan handlar om en flicka som anländer till ett slott en regnig natt. Hon påstår sig vara prinsessa. Om så är fallet skulle det passa slottets prins, som saknar en gemål. Men drottningen vill sätta flickan på prov. Under de tjugo madrasser där flickan blir visad att sova läggs en ärta. Bara om hon är känslig nog att störas av den lilla ärtan är hon en äkta prinsessa.
Hans Christian Andersen [1805–1875] föddes i Odense, Danmark, son till en fattig skomakare och tvätterska. Han har gått till historien som den störste sagoberättaren i världen, alla språk inräknade. Själv såg han sig helst som romanförfattare, dramatiker, poet och reseskildrare. Men det är med sagorna – som började ges ut 1835 och som i dag finns översatta till 125 språk – som H.C. Andersen intar en plats i världslitteraturen. Historier som Den lilla sjöjungfrun, Den fula ankungen, Kejsarens nya kläder och Snödrottningen, för att bara nämna några, är att betrakta som en del av Västvärldens kollektiva medvetna. Många gånger har de också använts för film, teater, balett, samt inspirerat annan litteratur.
