â Det hĂ€r stĂ€mmer inte, hade lĂ€rarinnan. Det Ă€r tjugonio barn i stĂ€llet för tjugoĂ„tta...
â Va? sa fröken Berndtsson. Ăr du sĂ€ker? FĂ„r jag se?
â Ăr det nĂ„got pĂ„ tok? frĂ„gade Ulla och tittade frĂ„gande pĂ„ de bĂ„da lĂ€rarinnorna.
â Ja, sa fröken Berndtsson med en djup rynka mellan ögonen, fröken Berg sĂ€ger att det Ă€r tjugonio barn i stĂ€llet för tjugoĂ„tta.
â Hur kan det ha gĂ„tt till? frĂ„gade Ulla.
â Ja, frĂ„ga inte mig, sa fröken Berndtsson. Jag vet inte mer Ă€n ni. SĂ€g, bĂ„ten var vĂ€l tom nĂ€r vi kom ombord? vĂ€nde hon sig till kaptenen.
â JajamĂ€nsan, svarade denne. DĂ€r fanns ingen ombord.