âPĂ„ kibbutzen Ă€r det tĂ€nkt att alla ska vara vĂ€nner. Men vĂ€ldigt fĂ„ Ă€r det.â
I VĂ€nner emellan öser Amos Oz ur sina egna erfarenheter om livet pĂ„ en kibbutz i slutet av 1950-talet. HĂ€r möts mĂ€nniskor frĂ„n olika skeden i livet. Det Ă€r Ă„tta historier om mĂ€nniskor som alla bĂ€r pĂ„ sitt eget öde. Historier om kĂ€rlek, lĂ€ngtan och sorg. Och historierna handlar om ensamhet, pĂ„ det enda stĂ€llet man inte ska kunna kĂ€nna sig ensam â kibbutzen. HĂ€r finns Zvi Provizor, en pessimistisk och butter trĂ€dgĂ„rdsmĂ€stare; Henya Kalish, vars rika broder vill betala för hennes son Yotams studier i Italien, medan Yotam sjĂ€lv bara tĂ€nker pĂ„ hur han ska vĂ„ga lĂ€mna kibbutzen och ge sig ut i vĂ€rlden; och historien om Martin Vandenberg, skomakare och överlevare frĂ„n Förintelsen, som vigt sitt liv Ă„t vĂ€rldssprĂ„ket esperanto. De Ă„tta berĂ€ttelserna bildar tillsammans ett pĂ€rlband av historier som inte bara handlar om enskilda mĂ€nniskoöden, utan det blir ocksĂ„ en bok om en tid, en plats och en idĂ© om hur vi i humanismens namn skulle arbeta och leva tillsammans, trots olika bakgrunder, olika politiska uppfattningar och olika synsĂ€tt pĂ„ livet.
Amos Oz skildrar i VÀnner emellan mÀnniskors rÀdsla, deras sorger, förhoppningar och lÀngtan med mjuk hand och stark empati. Han ger oss lÀsare en hyllning till sitt eget förflutna, eller kanske hÄgkomster av livet pÄ en kibbutz.