Ester Nilsson Àr tillbaka. Och hon har inte lÀrt sig nÄgonting.
Fem Är efter Hugo Rask trÀffar Ester skÄdespelaren Olof Sten. Redan vid det första mötet kÀnner hon igen sin kropps reaktion: hon hÄller pÄ att bli handlöst förÀlskad. Olof gör ingen hemlighet av att han Àr gift med Ebba Silfversköld, men börjar samtidigt trÀffa Ester. De inleder en relation, som samtidigt inte Àr en relation enligt Olof. För han Àr ju gift, och sÀger sig inte ha nÄgra planer pÄ att lÀmna Ebba. Men vad gör han dÄ hos Ester?
Ester köper en bil sÄ att hon kan köra Olof kors och tvÀrs över landet, till teaterförestÀllningar och kÀrleksmöten. Somrarna blir outhÀrdliga för Ester, för pÄ sommaren umgÄs gifta mÀn med frun. Ester Nilsson har blivit Àlskarinna.
Men Olof Sten Àr mÀrkligt ambivalent och hoppet om att han ska lÀmna, det finns dÀr.
Utan personligt ansvar Àr den fristÄende fortsÀttningen pÄ EgenmÀktigt förfarande. Med skarp blick och mycket humor tar sig Lena Andersson denna gÄng an Àlskarinnans roll i vÄr kultur och de djupt rotade förestÀllningar som styr tresamheten.
âFör mig Ă€r den nya romanen Ă€nnu mer lĂ€svĂ€rd [Ă€n âEgenmĂ€ktigt förfarandeâ]. Det beror pĂ„ att Lena Andersson den hĂ€r gĂ„ngen - diskret men tydligare - lĂ€mnar över en del nycklar till metatolkningen av romanen, sĂ„ att sĂ€ga Ă€r mer generös med sina filosofiska utgĂ„ngspunkter/âŠ/ Ester Nilsson Ă€r egensinnigt, klyftigt och livfullt framskriven av sin författare /âŠ/ [och] har sĂ€krat sig en plats i litteraturen som typ, fiktion och referenspunkt.â
Agneta Pleijel, Dagens Nyheter
âGestaltningen av denna ovisshetens grĂ„a zon Ă€r storartad och mĂ€sterlig. /âŠ/ Som ett slags kĂ€rlekens och de mellanmĂ€nskliga maktspelens idĂ©roman Ă€r âUtan personligt ansvarâ lika briljant som sin föregĂ„ngare. De filosofiska och politiska frĂ„gor boken lyfter skulle kunna diskuteras i oĂ€ndlighet.â
Viola Bao, Svenska Dagbladet
âEn högst oromantisk roman om romantik som Ă€r Ă€nnu bĂ€ttre Ă€n föregĂ„ngaren. [Utan personligt ansvar] framstĂ„r nu inte som en uppföljare utan som ett huvudverk.â
Karin Arbsjö, Sydsvenskan
âLena Andersson skriver exakt och utmejslat, med ett sprĂ„k som bĂ„de ringar in och analyserar det som sker. HĂ€r finns mĂ€ngder av skarpa och alldeles klockrena formuleringar /âŠ/ âUtan personligt ansvarâ Ă€r en rasande bra roman, dĂ€r Lena Andersson skĂ€rskĂ„dar Esters lĂ€ngtan efter kĂ€rlek med en blick som Ă€r bĂ„de genomskĂ„dande och djupt ömsint.â
Margaretha Levin Blekastad, Nerikes Allehanda
âBorde bli ett obligatoriskt inslag pĂ„ alla kulturhistoriska kurser om seder och bruk i det tjugoförsta Ă„rhundradet. /âŠ/ Lena Andersson berĂ€ttelse om Esters vĂ€gar och villovĂ€gar Ă€r i all sin tragik mycket underhĂ„llande. Inte minst vĂ€ninnekören som likt i en grekisk tragedi sjunger sina sĂ„nger Ă€r obetalbart pĂ„ pricken rolig.â
Lisbeth Larsson, Göteborgs-Posten
âLena Anderssons romaner kommer att bli klassikerâ
Nils Schwartz, Expressen
âAnderssons analytiskt exakta men samtidigt lĂ€tta sprĂ„k bryter effektivt mot de blodsvallande kĂ€nslor det bĂ€r fram.â
Fredrik Borneskans, Södermanlands Nyheter
â Lena Andersson förĂ€dlar ett genomtröskat Ă€mne till gastkramande romankonst. Hon placerar sina studieobjekt pĂ„ operationsbordet och dissekerar dem lustfyllt med sylvass skalpell. Resultatet Ă€r milstolpar i studiet av kĂ€rlekens patologi, galenskap och njutning. /âŠ/ Ă€ven denna gĂ„ng garnerat med torrt bitande humor. Berörande och helt oemotstĂ„ndligt. LĂ€s och lĂ€s igen!â
Tomas Larsson, Ăstersunds-Posten
âI slutet av romanen slĂ„r hjĂ€rtat nĂ€stan dubbla slag av spĂ€nning. âUtan personligt ansvar" Ă€r en minst lika bra och fĂ€ngslande roman som âEgenmĂ€ktigt förfarandeâ, vilket sĂ€ger en hel del. Den förtjĂ€nar dĂ€rför minst lika mycket uppmĂ€rksamhet och hyllningar för sin litterĂ€ra gĂ€rning.â
Johanni Sandén , Gefle Dagblad
âBekantskapen med [Ester] Ă€r bĂ„de lĂ€rorik, gripande och underhĂ„llande. Och stilistiskt hĂ„ller Lena Andersson alltsĂ„ stilen genom bĂ„da sina böcker. SĂ€llan har olycklig kĂ€rlek genomlysts med sĂ„dan fullfjĂ€drad filosofisk begreppsarsenal.â
Jan A Johansson, Norra SkÄne
En högst oromantisk roman om romantik som Àr Ànnu bÀttre Àn föregÄngaren.
Karin Arbsjö, Sydsvenskan