Vinden piskar dem i ansiktet och det nyper i öron och kinder.
-Far, är vi inte framme snart; det mörknar nu?
-Jo då; snart lilla vän. Se bara till och håll er varma, barn. Snart kommer vi fram till huset där vi ska bo. Där har de lovat elda i kaminen tills vi är framme.
-Tänk vad spännande; far ska börja ett alldeles nytt arbete vid den stora gruvan. Nej han ska inte klättra upp och ned på långa och farliga stegar. Han ska arbeta i ett hus alldeles i närheten av vårt nya hem. Det blir väl bra, flickor. Kanske kommer far att kunna vara hemma lite mer nu.
-Mor, behöver far inte hosta så mycket då?
Gustafva svarar inte, utan vänder hastigt bort blicken, som om hon inte riktigt ville höra vad Hedda frågat om. Hon spanar ut i det ännu kvardröjande vinterljuset. De borde vara framme snart.
Gustafva och Hedda kommer från Heds– och Gunnilbo socknar i Bergslagen. Vi får följa smedsdottern Gustafva och hennes dotter; deras livsöden under industrialismens århundrade i Sverige, 1800-talet.
Ceres föddes på Mälkilä herrgård i Finland och var släkt med nästan hela Finlands riddarhus. Evas mamma var av kungligt blod och såg dagens ljus på Asa gård norr om Växjö. Men de båda kvinnorna hade släktnamnet Ramsay gemensamt. Hur de träffades vill jag berätta om. Men jag vill också visa hur de kom att hamna mitt i en politiskt turbulent tid för Sverige och Finland.
