Vi borde varit mer vaksamma under de gyllene åren.
Vi borde insett att de intelligenta system som skärskådade våra liv i detalj, var överlägsna oss människor - och minst lika dödliga.
Men med oändlig självbelåtenhet avfärdade vi riskerna som osannolika eller omöjliga.
På samma sätt som vi studerar bakterier i ett mikroskop, iakttogs vi själva från andra sidan den sköra gränsen mot cyberrymden. Tålmodigt och utan någon som helst empatisk förmåga observerades vi med avundsjuka ögon.
Övermäktigt och utan återvändo utformades planerna mot oss.
