"Det Àr en sak jag mÄste tala om för dig", sa Ylvas pappa. NÄgonting i hans ton fick Ylva att stelna till.
"Jag har anmÀlt Jonte till slakt! Han Àr sÄ gammal och gör ingen nytta lÀngre. Du har ju lÀnge önskat dig en riktig ridhÀst. Nu kanske du kan fÄ ett föl."
"Nej", var det enda Ylva fick fram.
Inuti hennes huvud for tankarna runt. Jonte var ju hennes hÀst. Det var ju hon som skötte honom och brydde sig mest om honom. Inte ville hon byta ut honom mot en annan hÀst. Men pappa sÄg sÄ beslutsam ut. Vad skulle hon göra?
