âAllt efter som middagen fortskred kom Henrik underfund med, att han inte trivdes sĂ„ illa med sin gamle kamrat. NĂ€r de flyttat ut i kafĂ©et och sutto vid punschen, trivdes han tvĂ€rtom alldeles utmĂ€rkt. Han tyckte sig erfara, hur vĂ€nskapen frĂ„n fordom blev levande igen, han kĂ€nde nĂ€stan ett slags ömhet för mannen bredvid sig. Det var tryggt och lugnt i hans sĂ€llskap, den varma stĂ€mningen vĂ€ckte hos Henrik en önskan att tala ut, han började förnimma ett oklart behov att anförtro sig till den andre. Det skulle aldrig ha fallit honom in att komma med nĂ„gra förtroenden till sina vanliga umgĂ€ngesvĂ€nner, men hĂ€r tillsammans med en gammal kĂ€r skolkamrat var det nĂ„got annat. Utan att han egentligen visste av det, började han helt oförmedlat berĂ€tta om sig sjĂ€lv.â
Gösta Gustaf-Janssons (1902-1993) debutroman Rydsholm utkom för första gÄngen 1927. Han fick sitt genombrott pÄ 1930-talet och byggde efter en comeback pÄ 1950-talet upp en stor lÀsekrets under de nÀrmsta decennierna. Gösta Gustaf-Janson Àr en underhÄllande författare med djup kunskap om mÀnniskor och med en strÄlande fantasi.