Just då Maud reste sig upp, för att gå till morgonbönen, kom Britta Strandberg, en liten, rätt nätt flicka, förtroligt fram till henne och tog henne under armen.
— Ä, hör du, du kan väl vara bussig och säja, vad ni två grälade om. Elsie var ju så arg, att hon nästan sprakade gnistor, sade Britta inställsamt.
— Du får se på kemin, sade Maud än en gång.
Första ringen satt i spänning hela morgonbönen och när den äntligen var slut, tittade de nyfiket på Elsie. Hon kastade stolt huvudet bakåt och såg obeskrivligt rolig ut. Maud ignorerade hon fullkomligt.
