Fabrikör Ruutu trummade nervöst på mahognybordet. Han hade redan väntat över en halv timme. En halv timme som tycktes längre än de senaste dagarnas tillräckligt pinande väntan. Beviljar försäkringsbolaget honom lånet?
Det hade han ju ändå från början blivit utlovad, men hans sinne gnagdes av ovissheten, det kanske inte alls blev så. Detta skulle i så fall innebära slutet på allting, konkurs och ekonomisk ruin. Företaget hade hamnat i ekonomiska svårigheter. Det kunde kanske klara sig ur krisen om fabrikör Ruutu lyckades få någon stor beställning.
Emellertid fanns det en svårighet att övervinna – att skaffa pengar. Tillverkning av beställda artiklar krävde nya maskiner, men för inköp av dessa hade han inte något kapital. För detta ändamål behövde han lånet. Bankerna hade icke kunnat hjälpa honom, ty deras utlåningsmöjligheter var begränsade.
Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk. Berättelserna och samlingarna är uttryck för den samtid som de skrevs i, och kan i enstaka fall ha föråldrat eller kontroversiellt innehåll. Eventuellt stötande material är inte uttryck för förlagets hållning.
