Det gÄr inte att sÀga nÄgot om den hÀr boken. Den stod karvad i evigheten innan den skrevs. Den skrevs för att den mÄste skrivas, inte av nÄgon annan anledning.
Poeten förbehÄller sig rÀtten att hÄlla kÀften.
Den hÀr boken Àr din vÀn i natten, som den var en vÀn medan den skrevs, nÄgon att hÄlla i handen. Vi Àr sÄ mÄnga som ligger vakna och önskar att vi inte var ensamma. Men det Àr vi. Tills nÄgon ropar oss inÄt, hemÄt.
Men vad boken Àr. Det gÄr inte sÀga nÄgonting om det. Den Àr vad den mÄste vara, och det Àr allt den Àr. Allt Àr den, som vi alla Àr allt och ingenting, om vi vÄgar vandra nÀra grÀnsen.