Legofolket – de som senare kom att kallas tjänstefolk, drängar och pigor – var under lång tid den helt dominerande arbetskraften i Sverige. Från 1200-talet och framåt var att tjäna vid gods och gårdar det vanligaste sättet att försörja sig. Fattiga människor kunde nämligen med stöd av lagen tvingas till arbete för en husbonde. Legofolkssystemet ersatte på det viset träldomen i Sverige.
I Från trälar till tjänstefolk skildrar historikern Martin Andersson hur regleringarna av legofolkets arbetsvillkor gradvis hårdnade. Arbetstvånget skärptes med hot om hårda straff och tvångsutskrivning till armén. Pålagor om sänkningar av lönen utfärdades medan arbetarnas möjligheter till annan försörjning blockerades. Husbondens rätt att använda våld utökades medan de anställdas plikt att lyda skärptes.
Vid slutet av 1500–talet arbetade de flesta drängar och pigor på gods eller hos rika bönder – de hade minimala möjligheter att själva kunna erövra en husbondes roll. Med studier av ett rikt material av landskapslagar, rättegångsprotokoll och böteslängder, kungliga brev och handböcker för godsägare skildrar författaren ingående legofolkets vardagsliv – ett liv präglat av rättsosäkerhet, tvång och fattigdom.
