Idde kÀnner alla katter som bor i omrÄdet. Hon vet vad de heter, och var de gillar att bli klappade. Men en dag ser hon en katt hon inte kÀnner igen. En röd med skÀr nos och vita morrhÄr. En ny katt i kvarteret. Katten verkar inte hitta hem, den stÄr dÀr vid busken och ser rÀdd och vÀldigt ensam ut. Det mÄste vara en bortsprungen katt!
Mamma och Idde lÀgger ut en frÄga om katten i kvarterets facebook-grupp. Och de sÀtter upp lappar pÄ stÀllen dÀr gamla personer som kanske inte har en dator brukar gilla att vara, vid bÀnkarna, utanför bingohallen, inne pÄ vÄrdcentralen, konditoriet, biblioteket och kiosken som sÀljer lotter. Men ingen svarar eller ringer och sÀger att de saknar sin Àlskade katt.
PÄ söndagen blÄser det upp till storm och katten stÄr fortfarande kvar. Nu kan inte Idde, alla katters beskyddare, lÄta katten stÄ i kylan mer. Hon hÀmtar in den blöta kalla katten och börjar torka den med en handduk, mamma kan sÀga vad hon vill!
