Vad innebar »lydnad» bland svenska militÀrer kring sekelskiftet 1700? Ofta framstÀlls relationen mellan befÀl och soldater under Karl XII:s tid och senare som tÀmligen okomplicerad: officeren kunde med stor auktoritet förvÀnta sig ovillkorlig lydnad. Den bilden bygger dock oftare pÄ luddiga antaganden om hur organisationen upprÀtthölls Àn pÄ faktiska studier av kommandosituationerna.
I Lydnad i karolinernas tid vill historikern Magnus Perlestam rÄda bot pÄ kunskapsluckorna i Àmnet genom att skÀrskÄda den militÀra lydnaden under senkarolinsk tid inom sÄvÀl armén som flottan.ŽFörfattaren beskriver först lydnadsreglernas utformning i Karl XI:s krigsartiklar, och granskar sedan hur de praktiserades av de militÀra rÀttsutövarna.
Fanns det förmildrande omstÀndigheter vid lydnadsbrott? Skilde man pÄ officerarnas och de menigas lydnad? Vilket utrymme gavs för befÀlen att anvÀnda fysisk upptuktelse? Författaren analyserar de omstÀndigheter som kunde ge upphov till olydnad och kompletterar bilden med en kartlÀggning av den »minerade terrÀng» som en ordergivare helst skulle ta i beaktande för att bli Ätlydd.
