Marie-Louise Àr syster till Carl-Fredrik Hill. Hon Àr tre Är yngre Àn han och i ungdomen delar de intresset för mÄleriet, men nÀr Carl beger sig till Stockholm och sedan ocksÄ Paris för att mÄla, blir hon kvar hos familjen i Lund. Först efter broderns psykiska sammanbrott fÄr Marie-Louise tillÄtelse att resa till Paris för att hÀmta hem sin bror. Paradoxalt nog blir detta Marie-Louises första riktiga möjlighet att ge sig ut, komma bort frÄn det instÀngda huset pÄ Skomakargatan.
I Paris möter hon Wilhelm, Carls vÀn och kollega, och mötet med honom och den brusande staden kommer att prÀgla resten av hennes liv. Det gör ocksÄ de tavlor med blommande frukttrÀd som hon hittar i Carls övergivna ateljé. Marie-Louise bÄde skrÀms och lockas av dem, de utstrÄlar nÄgot hon sjÀlv lÀngtar till och förvÀgras i sitt eget liv. Men förebÄdar de ocksÄ det sammanbrott och den sjukdom han sedan ska leva instÀngd i resten av sitt liv?
Kring berÀttelsen om dessa fÄ veckor i Paris med Wilhelm och de plÄgsamma besöken hos Carl pÄ sjukhuset i Passy, vÀver Kerstin Norborg in minnen frÄn Marie-Louises barndom och senare liv som hustru och mor i en borgerlig miljö i Stockholm.
Det Àr en laddad, poetisk text med starka bilder som pÄminner om Hills mÄlningar.
