De flesta i vår tid och vår del av världen tycker att religiösa föreställningar saknar intresse på grund av alla paradoxala orimligheter. Bättre då att förlita sig på vetenskapstron. Tvärtom hävdas här att det tillsynes motsägelsefulla som möter i kristen tankevärld visar sig meningsbärande. Under en snabbresa genom kyrkans idéhistoria aktualiseras paradox efter paradox. Livet självt är inte så entydigt. Kanske kan just paradoxerna leda till en djupare livsförståelse?