Jag visste att han skulle dö.
Inte av typen alla-kommer-vi-att-dö-en-dag utan en mer avlÀgsen demonlik kÀnsla, som alltid funnits dÀr i bakgrunden. Passiv kanske, men ÀndÄ nÀrvarande. Som en magkÀnsla man envist trycker bort, som ett besked man vÀgrar ta emot, som vad som helst dÀr acceptansen lyser med sin frÄnvaro.
Nattsvart men ÀndÄ ilsket ljust.
SÄ stark var kÀnslan nÀr den kom och gick. Som en föraning skvallrandes om att tiden snart skulle vara ute.
Hur förberedd jag Àn trodde mig vara sÄ hade jag aldrig kÀnt mig sÄ överrumplad som nÀr det visade sig att jag hela tiden haft rÀtt.
Gabbe, Alva, Olivia, Louie och Sonny lever i samma stad, samtidigt - fast pÄ vÀldigt olika sÀtt. De har olika förutsÀttningar, drömmar och mÄl. Men nÄgot de har gemensamt Àr att allting stÀlls pÄ Ànda nÀr Louies bror Sandro hittas död, han har tagit sitt eget liv.
Sandros död blir katalysatorn för en rad olika utfall i karaktÀrernas liv nÀr de tvingas djupare in i sina egna kÀnslor, genom att behöva förhÄlla sig till slutet av en annan persons liv.
