Tomas Tranströmer och Robert Bly har varit vÀnner lÀnge och det har varit en djup och varm vÀnskap. De lÀrde kÀnna varandra pÄ sextiotalet, och den första delen av brevvÀxlingen utspelar sig mot en mörk fond: Vietnamkriget pÄgÄr, det litterÀra klimatet i Sverige hÄrdnar gradvis. De bÄda författarna blir tidigt varandras viktigaste översÀttare, med en intuitiv ömsesidig förstÄelse, de uppmuntrar, tröstar och inspirerar varandra. Genom breven kan vi följa vÀxelspelet mellan tvÄ nÀrbeslÀktade och samtidigt olikartade personligheter. I Tranströmers författarskap kommer breven att inta en vÀsentlig plats: en hel bok pÄ prosa dÀr poeten framtrÀder som flödande spontan brevskrivare med en humor som ömsom Àr drastisk, ömsom subtil. I breven hör vi hans röst; en omisskÀnnligt personlig, vardaglig och snillrik röst som kommer att beröra lÀsare lÀnge efter det att andra författares verk frÄn samma tid fallit i glömska.
Torbjörn Schmidt, som sammanstÀllt brevvolymen, har under mÄnga Är varit redaktör för LyrikvÀnnen.
