Benita tvekade aldrig. Nog för att hon hade hört att bÄde gott och ont hÀnde dem som vÄgade lÀgga hÀnderna pÄ den legendariska hÀstskon: Somliga hade vunnit pengar. Andra hade vunnit tÀvlingar. NÄgon hade till och med funnit kÀrleken.
Men ingenting av det dÀr brydde hon sig om. Varma tÄrar rullade nerför hennes kinder. Ingenting betydde ett smack om inte Rufus blev frisk igen.
Hon lade bÄda hÀnderna över silverskon och tittade mot mÄnen som lyste ner pÄ Stall Silverlyckan.
- Jag heter Benita Nilsson och jag önskar bara en enda sak, sa hon högt. HjĂ€lp mig sĂ„ att Rufus blir frisk igen! SnĂ€lla silversko âŠ
