(4)

Flykten frÄn Berlin 1942

E-book


Kaj Schueler försöker hÀr bringa klarhet i omstÀndigheterna kring farförÀldrarnas farofyllda flykt frÄn undan den nazistiska förintelsen 1942. Han söker ocksÄ svaret till varför en erkÀnd tysk konstnÀr riskerade livet för att hjÀlpa dem.

"Jag föddes i Stockholm som första barn till mina tysk-judiska förÀldrar som tvingats lÀmna Tyskland i slutet av 1930-talet. De trÀffades i Sverige och bildade familj hÀr.

Under det nÄgot utdragna och bitvis mycket komplicerade arbetet med denna text har jag ofta stÀllt mig frÄgan varför jag skrivit den. Visst, det Àr en dramatisk berÀttelse om utsatthet och flykt. Men det var inte den avgörande drivkraften. NÀr jag försöker förstÄ mina motiv Äterkommer minnet av ett eller flera middagssamtal frÄn min barndom.

Det kan ha varit i slutet av 50-talet/början av 60-talet. Min far hade en arbetskamrat som hade slutat i bokhandeln och börjat jobba pÄ ett stort förlag med en mycket egensinnig chef. Vid ett tillfÀlle dÄ hans chef hade fattat ett beslut han inte var ense om hade han frankt deklarerat sitt missnöje. Resultatet var att han senare tvingades sluta. ŽBjörn har verkligen civilkurageŽ, sa mina förÀldrar. Ordet - som jag dÄ inte förstod hela innebörden av - har följt mig sedan dess. Ofta har jag dÀrefter kommit pÄ mig sjÀlv med att mÀta egna handlingar mot det som jag lÀrde mig betrakta som civilkurage. Detta var ocksÄ en tid dÄ - vid sidan av skrÀckinjagande vÀrldshÀndelser som Kubakrisen och nedskjutning av Dag Hammarskjöld - det talades mycket om Žgoda hjÀltarŽ som Albert Schweitzer m.fl.

Dessa Är var onekligen danande och nÀr jag mycket senare i livet Žramlade överŽ mina farförÀldrars flykt ur Nazityskland och deras hjÀlpare, Franz Heckendorf, ville jag förstÄ, undersöka hans mod och civilkurage. NÄgra enkla och entydiga svar vÀntade jag mig inte. Kanske inte heller enbart Àdla motiv, till och med lite smuts i det Žgoda maskinerietŽ men jag ville förutsÀttningslöst ŽlÀra kÀnnaŽ en mÀnniska som sÀtter sitt eget liv pÄ spel för att hjÀlpa andra."

/Kaj Schueler