Under en minnesvärd promenad genom en lövskog och en gammal kyrkogård delade jag och Alvida djupa samtal och tysta ögonblick, omringade av höstens skönhet och historiens vingslag. Alvidas tankar om livet, döden och önskan om att finnas bland älvorna i en glänta avslöjade en djupare längtan och sårbarhet, som jag då inte fullt ut förstod eller kunde svara på. Vår sista tid tillsammans fylldes av värme, skratt och gemenskap, ett minne jag bär med mig som en påminnelse om värdet av att verkligen lyssna och vara närvarande för de vi älskar.