Det Àr en begrÀnsad vÀrld Marcel Proust gestaltar i sina noveller: den vÀlbestÀllda medel- och överklassen i Paris under den tiden som brukar kallas »la belle époque«. Men kÀnslorna som skildras Àr allmÀn giltiga: mÀnniskorna i novellerna drabbas av övergivenhet, sorg och en kÀrlekslÀngtan som kastas mellan hopp och förtvivlan - och av svartsjuka.
Det Àr dokumenterat att Proust sjÀlv led av svÄr svartsjuka. Tydligare Àn nÄgon annanstans kommer det till uttryck i novellen »Slutet pÄ svartsjukan«, som fÄtt ge titel Ät denna utgÄva, vilken förutom samtliga noveller frÄn Prousts debutverk Les plaisirs et les jours [»Nöjena och dagarna«, 1896] Àven innehÄller novellerna »Den likgiltige« [1896] och »En modermördares sonliga kÀnslor« [1919].
I översÀttning av Karin Bong och Madeleine Gustafsson, och med ett nyskrivet förord av Lena KÄreland, professor emeritus i litteraturvetenskap vid Uppsala Universitet.
MARCEL PROUST [1871-1922], född i Auteuil, Paris, var en fransk författare, vars berömmelse vilar pÄ det monumentala romanverket PÄ spaning efter den tid som flytt [à la recerche du temps perdu, 1913-1927]. Prousts legendariska författarskap inleddes dock 17 Är före romansviten, med novellsamlingen Les plaisirs et les jours [»Nöjena och dagarna«, 1896], som sÄvÀl stilmÀssigt som tematiskt bÀr likheter med PÄ spaning....