Jag borde förstĂ„tt att den inte fanns pĂ„ riktigt. Den dĂ€r vĂ€rlden dĂ€r min tvillingsyster bodde. ĂndĂ„ hittade jag dit tillslut.
Ylva-li har aldrig haft nÄgon riktig vÀn. NÄgon som förstÄr sÄ dÀr bra som bara en bÀstis kan göra. En sÄdan vÀn som man lÀser om i sagorna.
NÀr klassen samlats för att titta pÄ solförmörkelsen blir Ylva-li lockad in i skogen av en gestalt i en gammeldags klÀnning. Plötsligt Àr marken snötÀckt. Och skolbyggnaden Àr annorlunda. PÄ utsidan ser den likadan ut men nÀr hon öppnar dörren till klassrummet finns dÀr inte lÀngre bÀnkar. Rummet Àr fyllt av prydliga rader med sÀngar. Och lÀngst in, i en av sÀngarna, rör sig nÄgon. En flicka i hennes egen Älder. Barbro. Flickorna blir oskiljaktiga. Det Àr bara det att Ylva-li har hamnat i 1945. Kriget pÄgÄr och nÄgot hemskt har hÀnt pÄ skolan. Skolan, som nu Àr ett internat för förÀldralösa flickor. För att Ylva-li ska lyckas ta sig tillbaka till sin egen tid behöver hon lösa ett mysterium. Det handlar om gestalten i skogen. Och det Àr brÄttom.