DÄ den ryska generalstaben vid början av detta sekel önskade utforska det politiska och militÀra lÀget i Kina, beslöt den att sÀnda den unge kavalleriöversten Gustav Mannerheim pÄ en expedition dit. Hans uppgift var att undersöka de politiska reformstrÀvandena, att rita vÀgkartor, att undersöka terrÀngen ur militÀr synpunkt, att utspionera befÀstningar och försvarsanlÀggningar. Dessutom pÄtog han sig frivilligt en hel rad vetenskapliga forskningsuppgifter. Mannerhiem var den rÀtta personen för denna krÀvande fÀrd. Han var en god ryttare, fysiskt uthÄllig och van vid strapatser. Han var en skarpögd iakttagare, som ingenting undgick, han hade ett vaket intellekt och bÄde humor och fantasi. Alla dessa egenskaper behövde han mer Àn vÀl under sin fjortonhundramilaritt, som rÀckte inte mindre Àn tvÄ Är. Denna ritt var en sportprestation, som redan den borde ha varit tillrÀcklig för att göra namnet Mannerheim vÀlkÀnt. Han kom ensam av de startande fram till Peking, sedan de övriga deltagarna en efter en fÄtt ge upp och ersÀttas av andra. Mannerheims dagboksanteckningar publicerades 1940 i engelsk översÀttning och samma Är i en fullstÀndig svensk originalupplaga, och slutligen 1942 i en av professor Kaarlo Hildén nÄgot förkortad version. I föreliggande upplaga har etnografiska specialbeskrivningar, militÀra förhÄllanden, upprepningar och dylikt skurits bort med varsam hand av Göran Schildt. Nu kvarstÄr en frisk och intressant reseskildring, som ger en skarp och tydlig bild av det fjÀrran Asien, som vÀl alltid fascinerat oss.