Han hÄller telefonen i handen. Jag hör signalerna gÄ fram. Jag grÄter och ber honom berÀtta vem han ringer till. Han lÀgger pÄ luren och förklarar lugnt att det var psykakuten. Gör inte slut, snyftar jag i hans varma famn. Han för lÄngsamt mitt huvud mot hans mun och med sammanbitna tÀnder sÀger han: Glöm inte en sak. Det Àr du som Àr sinnessjuk i det hÀr förhÄllandet, inte jag. Tillslut tror jag pÄ honom. Tillvaron blir en nedÄtgÄende spiral och den psykiska misshandeln Àr pÄ vÀg att kosta mig livet.