Plötsligt är Lisa och jag mitt uppe i ett mycket större äventyr än vi vågat hoppas på. Vi dundrar fram i bredd på den smala skogsstigen. De torra granbarren virvlar runt hästhovarna och fartvinden piskar i mitt ansikte. Jag känner mig precis som en hjältinna på väg att rädda mänskligheten. Det enda som stör är känslan av att jag kommer att ramla av vilken sekund som helst. Hjältinnor ska inte ramla av, men jag är inte van vid att rida barbacka.