Just som jag ämnade låta denna tanke bli handling, började Hans tala.
— Du vet, att de tog min far, Lill-Pyttan.
Jag nickade bara.
— Först trodde jag, att han blev kvar i ett koncentrationsläger och dog där. Men medan kriget varade kom en man, som hade varit kamrat med far i lägret, hem till oss. Han hade själv tagits till tvångsarbete i Norge men lyckades rymma härifrån. Det var på vägen till Sverige som han var hos oss några ögonblick och talade om att far kanske också skulle föras till Norge för tvångsarbete. [---] När kriget var över, försökte vi på alla sätt få reda på honom. Men ingenstans kunde vi få några som helst upplysningar.
[---]
— Tänk om han lever då!
Jag hajade själv till när jag hade sagt detta. Men Hans blev inte upprörd.
— Du sa, vad jag så ofta tänker, Lill-Pyttan.
