Lena låg med slutna ögon. En smal strimma blod sipprade från en skråma i pannan ner över den våta kinden och bredde ut sug bakåt nacken.
- Lena...
Berit reste sig upp; hon hackade tänder och knäna darrade på henne. Hon böjde sig ner och tog den främmande flickans hand, men den kändes mycket tung, och den föll genast tillbaka igen, när hon släppte den.
Då förstod Berit, att det svåraste återstod: att forsla den medvetslösa flickan över halkiga stenar och genom strömmande vatten in till fast mark.
