Jovan Savic Àr pÄ vÀg hem till Sverige efter faderns begravning i barndomsbyn Dragocvet i östra Slavonien. Under tÄgresan rullas Jovans liv sakta upp. Han Àr yngst av en brödraskara, dÀr det snart stod klart att storebror Adam var kronprinsen och skulle ta över jord och hus. Jovan fick arbete pÄ en kabelfabrik dÀr han trÀffade sin fru. Tillsammans bröt de upp och flyttade till Sverige med sin lilla dotter pÄ 60-talet. Men drömmarnas land var inte det paradis de hade trott. För Jovan blev det snarast helvetet. Hans hustru övergav honom för en svensk man. Dottern som han Àlskar över allt annat förlorar han umgÀngesrÀtten till, beskylld för att ha gjort sig saker till övergrepp. Hustrun bÀr deras andra barn, men hon förnekar att det Àr hans; sÄ förlorar han ocksÄ sonen. En arbetsskada gör att han mister arbetet och skadan erkÀnns inte som arbetsskada. Hans enda fasta punkt i tillvaron Àr nu satmaran fru Ylva Krantz pÄ Social Servicecentral 9 i Farsta. Under hemresan frÄn Jugoslavien (berÀttelsen utspelas före kriget) inser han att hans band bakÄt ocksÄ Àr avklippta, brodern lÄter honom veta att han inte lÀngre Àr önskvÀrd.
Popovics berÀttelse innehÄller i sig en mÀngd skickligt ihopfogade berÀttelser, vilka i sin tur har stickspÄr som man fascinerat följer. HÀr finns berÀttelsen om Rade, den unge man som Jovan trÀffar pÄ tÄget hem och som av misstag dödar sin farbror nÀr han förÀlskar sig i dennes unga hustru och hÀr finns sagan om "Mörkriket", hÀmtad ur folktraditionen pÄ Balkan, och ny för vÄrt land.
Zvonimir Popovic föddes 1934 i den lilla staden Berande i Montenegro. Familjen flyttade tre Är senare till Jagodina i Serbien, dÀr unge Popovic tillbringade krigsÄren och tog studenten. Det blev sedan diplomexamen vid universitetet i Belgrad 1960. 1958 trÀffade han sin blivande svenska hustru och de flyttade till Sverige 1963 dÀr han 1967 blev fil kand vid Stockholms universitet. 1969 anstÀlldes Popovic som översÀttare pÄ invandrarverket och pÄbörjade sÄ sin vandring genom byrÄkratins labyrinter dÀr han intog posterna förste byrÄsekreterare, byrÄdirektör, avdelningsdirektör och slutligen expert. NÀtterna anvÀndes till att översÀtta Sven Delblanc, Torgny Lindgren och Tomas Tranströmer till serbokroatiska, en möda som gjorde honom till hedersledamot av Serbiens författarförbund. PÄ tid som blev över tillkom fyra barnböcker (pÄ serbokroatiska), vilka gavs ut i Stockholm under 80-talet.
1996 lÀmnade Zvonimir Popovic de statliga labyrinterna och Àgnar sig numera Ät sin bÄt och S:t Annas skÀrgÄrd nÀra Norrköping, dÀr han bor. Och förhoppningsvis, författande.