Det var mörkt som i en kolkällare i bottenvåningen. Klas trevade sig steg för steg åt det håll där han trodde sig minnas att utgången fanns. Ett stort, uppstoppat djur av något slag hejdade honom ett ögonblick; han råkade stöta omkull någonting annat, vad det nu var. En dov duns hördes och Klas stod orörlig och höll andan. Hans hjärta bultade så att han tyckte att det borde höras ända bort till Strandvägen.
Den som hade en ficklampa, eller åtminstone en tändsticksask, tänkte han halvt i panik. Den här hälften av Tvillingdetektiverna har givit sig ut oklädd den här gången. En detektiv utan ficklampa är som en bil utan bensin, ett frukostägg utan salt...
