Vid en gejmingdator i en etta i SödertÀlje sitter Dennis och styr över cykelbud i en chatt. Han Àr dispatcher pÄ Foodora och har till uppgift att driva pÄ de bud som Àr för lÄngsamma eller ber om raster, allt för att hÄlla igÄng flödet. Ibland tycker han synd om buden, lika ofta blir han irriterad pÄ dem och kallar dem slöa, fuskare. Han liknar sig sjÀlv vid historiens slavdrivare, klÀmd mellan buden nedanför honom och ledningen ovanför honom. Avskydd frÄn bÄda hÄll.
I uppföljaren till hyllade Cykelbudet flyttar Anders Teglund upp en nivÄ i hierarkin och skildrar en annars osynlig del av gigekonomin. Han vÀver samman Dennis arbetsdag med beskrivningar av slavdrivarens position genom tiderna. HÀr finns den privilegierade undersÄten i form av medlöpare och kollaboratörer. FrÄn Malinche, slavflickan som tolkade Ät Cortés, till Josiah Henson som höll i piskan men som inte ville slÄ, till judiska kapos som tvingades döda sina medfÄngar i förintelselÀgren, Frederick Taylor som gjorde fabriksarbetare till robotar och mellanhanden som hÀmtar kobolt av tvÄngsarbetare i dagens Kongo. Och den som ser till att cykelbuden levererar pizzor i alla vÀder i vÄra stÀder.
Det Àr en mörk berÀttelse om ett samhÀlle med allt större segregation, dÀr bekvÀmligheten hos oss som har det bra gÄr före villkoren för det som inte har. Om hur gamla mönster Äterupprepas Ànnu i vÄr tid. Slaveriets spöke tycks hemsöka oss.