Året är 1942 och ryssarna har flytt Hangö. Staden är vandaliserad men ändå sig lik när Hjalmar, Disa och Aino äntligen återvänder hem. Efter den stora uppstädningen ska var och en forma sig ett liv i det nya.

Hjalmar strävar framåt, inställd på att bygga nytt och bättre. Han vill göra rätt för sin fru och sonson efter de mörka åren i Bromarf, men det råder brist på allt och staden genomströmmas av främlingar. Varför har lilla Nisse så svårt att finna sig tillrätta när han nu äntligen är hemma?

Aino trivs allt sämre i sin roll som fästmö och styvmor. Hon vill fortsätta att skriva för Tidningen Hangö, men det innebär både svåra val och nya bekantskaper. Hon ser sin kära Berndt med nya ögon, och är inte säker på att hon tycker om det hon ser.

Disa lever med en smugglarkung i en tullkaptens villa och tampas med skuldkänslor över att hon har så mycket i en tid av lidande. Hon stöter på många gamla bekanta medan hon hjälper till där hon kan, men det är svårt att se hur allt ska kunna sluta lyckligt när livet är skört och frågorna så stora.