DAGBOK FRĂ N UD VOLYM 4 (1981-1985) (966 sidor)
I det i denna volym inledande kapitlet 60 visar jag hur Sovjetunionen och dess pĂ„verkans- och underrĂ€ttelseorgan KGB m fl genom systematisk agentverksamhet lade under sig âhela nedrustnings- och fredsaktivitetsverksamhetenâ till att bli ett lydigt redskap för Sovjetunionen. Jag visar i denna volym 4 hur jag som UD:s FolkrĂ€ttssakkunnige pĂ„ 1980-talet motsatte mig alla planer att försöka realisera de sovjetiska förslagen om kĂ€rnvapenfria zoner och korridorer, detta pĂ„ den grund att sĂ„dana konstruktioner motverkade Sveriges centrala försvarsintressen. Genom efterföljande studier (i maj 2017) av det KGB-arkiv som gĂ„r under namnet Mitrokhinarkivet â vilket finns i Cambridge â kan jag i denna volym genom skriftliga originaldokument visa âhur rĂ€tt jag hadeâ pĂ„ 1980-talet. Praktiskt taget all nedrusningsverksamhet, i synnerhet frĂ„gor hörande till kĂ€rnvapennedrustningen â liksom allt som hörde till âfredsaktivitetsfĂ€ltetâ â styrdes totalt av Sovjetunionen genom dess olika underrĂ€ttelse, infiltrations- och desinformationsorgan. Vad jag skriver om detta i denna volym 4 Ă€r inte enbart baserat pĂ„ studier av KGB-dokumenten i Mitrokhinarkivet utan Ă€ven pĂ„ CIA-dokument och dokument ur Bukovskijarkivet. Sammantaget ger denna dokumentation en stabil bas att stĂ„ pĂ„.
Mitrokhinarkivet avslöjar ocksĂ„ namn pĂ„ de personer som pĂ„ nĂ„got sĂ€tt stĂ„tt i KGB:s sold. Man blir â nĂ€r man sitter i Cambridge och försöker greppa detta enorma och oordnade arkiv med handlingar pĂ„ ryska â faktiskt chockad över den totalkontroll som Sovjetunionen visade sig ha pĂ„ samtliga nordiska lĂ€nder genom de KGB-residenter som fanns stationerade i varje nordisk huvudstad och vilka fungerade som handledare och kontaktmĂ€n till högt uppsatta personer i samtliga nordiska lĂ€nders statsledning och statsstyrelse.
MĂ„nga av dessa högt uppsatta personer â i samtliga nordiska lĂ€nder â passerar revy i denna volym 4. Dessutom har jag i tidigare volymer, sĂ€rskilt i volym nr 3 i detalj uppehĂ„llit mig vid den infiltration, pĂ„verkan och vĂ€rvning som Ă€gde rum frĂ„n 1960-talet till 1980-talets slut, d v s den period jag sjĂ€lv var aktiv i UD och Försvaret. HĂ€r skall sĂ€rskilt pekas pĂ„ de samtalspromemorior som upprĂ€ttades efter mina och min medintervjuare, f d IB-agenten (Op avd) Svante Winquists, sex besök under 2016 hos förre chefen för Kontraspionaget pĂ„ SĂ€po Olof FrĂ„nstedt â vilka finns införda i kap 49 i volym 3 â dĂ€r denne villigt delade med sig av sina erfarenheter i jakten pĂ„ KGB-och andra agenter. Det gĂ„r inte lĂ€ngre att skygga de ihĂ„llande indikationer som kontinuerligt dyker upp om olĂ€mpliga samband mellan högt uppsatta tjĂ€nstemĂ€n i UD och KGB-residenterna, alltsĂ„ KGB-cheferna sjĂ€lva.
Enligt vad den 87-Ă„rige f d Kontraspionagechefen Olof FrĂ„nstedt lĂ€t oss intervjuare förstĂ„ var samtalen med oss den sista möjligheten han hade att âkommunicera vad han vissteâ innan han skulle dö. Vi upplevde honom dĂ€rför som extra âmeddelsamâ (och gĂ„ende lĂ„ngt utöver det han nĂ„gra Ă„r dessförinnan hade lĂ„tit publicera i de tvĂ„ delarna av SpionjĂ€garen) Ă€ven med de mest kĂ€nsliga uppgifter, eftersom han genom denna âsista kommunikationâ kunde vidareföra sĂ„dana uppgifter som han tidigare inte kunnat ge ut, men som nu â inför dödens annalkande â kunde âges vidareâ. SĂ„ upplevde sĂ„vĂ€l han sjĂ€lv som vi intervjuare förhĂ„llande och atmosfĂ€r under dessa sex möten. Den 9 augusti 2017 trĂ€ffades vi en sista gĂ„ng, dĂ„ han mycket svag ânickade gillandeâ mot Dagbok frĂ„n UD volym 3. Den 25 augusti 2017 avled f chefen för Kontraspionaget Olof FrĂ„nstedt.
Det Ă€r förunderligt att sĂ„ fĂ„ personer â mina forna kollegor i UD och statsapparaten i övrigt, journalister, massmedia, forskare, historiker etc - inte förmĂ„tt sig se den centrala men fördolda x-faktor som KGB/IA/STASI-influensen de facto utgjort för samhĂ€llsutvecklingen i Sverige. Detta faktum Ă€r verkligen förvĂ„nande men kan
