Att hon sjöng samma sÄng om och om igen tog han som en förolÀmpning. Frans behövde en musa och han hade tagit en risk nÀr han lÀmnade huset utan tillÄtelse. Att hon var vacker spelade ingen roll eftersom flickans skönhet inte var vÀrt nÄgot, hon var pÄ fel plats, sÄ mycket av sin egen stÀllning jÀmfört med andras hade varit tydlig för honom Ànda sedan han var medveten om sin existens. Han konstaterade att det fanns en sorts makt hos flickan, men makten fanns inte i hennes skönhet, som hade varit mer farlig utanför muren dÀr ingen skulle ta hÀnsyn till hennes Älder eller oskuld.
Den osynliga, flickebarnet, som lever i ett stort hus i varma Mexiko dÀr hon kan röra sig fritt sÄ lÀnge ingen upptÀcker henne. Det Àr dÀrför hennes mor inte har gett henne ett namn sÄ att den osynlige inte blir en av de som aldrig tar sig vidare, att hennes mor har stora planer för henne kommer den osynliga upptÀcka sent omsider.
MIKAELA KRONQVIST arbetar som jurist men har en andra examen i litteraturvetenskap. Hon har sedan hon kan minnas Àlskat berÀttelser, historier av alla dess slag bÄde högt och lÄgt, hemskt eller vackert. Hon anser att det finns inga grÀnser i berÀttandet eftersom det Àr dÀr i grÀnslösheten som kontrasterna möts och skapandet av intressanta idéer börjar.