Cherstin Hansson vill belysa internationellt socialt arbete. Hon har tidigare gett ut boken Pappa, Che och jag, en berÀttelse om hennes uppvÀxt i BrynÀs, GÀvle och dÄ hon arbetade som kurator pÄ ett sjukhus i Lima under den tid dÄ militÀrkupper avlöste varandra pÄ kontinenten. Flyktingskap kom att bli betydelsefullt i hennes liv.
Denna sjÀlvbiografiska roman handlar om Cherstins arbete i GÀvle kommuns flyktingmottagning och den traumaenhet för offer frÄn krig, tortyr och flykt som fanns i GÀvleborg.
Under kriget pÄ Balkan kom mÄnga mÀnniskor frÄn Gorazde, Bosnien-Hercegovina, till GÀvle. De flesta kom direkt frÄn krigsskÄdeplats.
Vid krigsslutet fick Cherstin ett stipendium frÄn Stockholms Universitet för att förelÀsa vid Universitetet i Sarajevo. Med sig frÄn flyktingar i GÀvle fick hon ett antal ljusblÄa kuvert innehÄllande brev till anhöriga i Gorazde - anhöriga de Àgnat massor av tid för att försöka kontakta, utan att lyckas.
Resan gav henne kunskap om mÀnniskors vardagsliv och socialarbetares uppdrag i krig. Hon fick Àven möta en stark besvikelse över att komma först dÄ kriget var slut. Var fanns ni under kriget?
Cherstin trodde hon visste mycket om kriget, eftersom hon mött mÄnga mÀnniskor dÀrifrÄn i sitt arbete, men hon visste ingenting.
