"à t nordost vÀnder det gamla huset en vÀldig brandmur, som stÄr grÄ och ödslig under hela vintern nÀr inte solen kommer Ät den. Den stora murytan Àr en tröstlös enahanda. Den har mörka flÀckar som utslag efter en sjukdom, och dÀr bitarna av putsen fallit bort gapar hÄl; den Àr anfrÀtt av tiden. Men dÄ solen tar fatt pÄ den fÄr den liv. Allteftersom vÄren skrider fram vrids solljuset in mot brandmuren."
Som en slags förlÀngning av sin debutnovell "Perspektiv frÄn Stigberget" skildrar Walter Dickson Àn en gÄng den rörelse och det liv som kunde betraktas frÄn Stigbergshöjden i Masthugget, Göteborg. Novellen utgörs av ett flertal portrÀtt av invÄnarna i en gammal hyreskasern i Masthugget. Det Àr förtroliga personskildringar som fÄngar fattigdom och hÄrt arbetande mÀnniskor med inga eller fÄ framtidsutsikter. Betraktelserna Àr objektiva, men görs med en inbjudande inlevelse och genomgÄende vÀrme.
Walter Dickson [1916â1990] var en svensk roman- och novellförfattare, född i USA, senare bosatt i Falkenberg. Han debuterade med novellsamlingen "Perspektiv frĂ„n Stigberget" 1942 och kom att skriva flera kulturhistoriska essĂ€er och böcker om Halland. Emigration Ă€r ett Ă„terkommande tema i Dicksons berĂ€ttelser, han skrev en romansvit baserad pĂ„ sin egen familjehistoria och emigration till Amerika. Hans emigrationsskildringar har jĂ€mförts med Vilhelm Mobergs och Artur Lundkvist ska ha sagt "att medan Moberg Ă€r realismens skildrare av emigrantlivets stora skeende, skapar Walter Dickson den inre upplevelsens realism". Dickson gör ett betydligt litterĂ€rt avtryck med sin kreativt förtroliga berĂ€ttarstil.