Tidigt pĂ„ morgonen den 30:e juli 2004 landar vi med ett av vĂ€rldens största transportflygplan, Antonov 124, pĂ„ flygplatsen i Tchads sommarheta huvudstad Ndjamena. Vi Ă€r en grupp frĂ„n svenska RĂ€ddningsverket, tre svenska journalister och en fotograf. Mina tvĂ„ TV-kolleger och jag, som reser pĂ„ uppdrag av Sveriges Radio, Ă€r med för att rapportera om situationen för de tiotusentals sudanesiska âDarfurflyktingarnaâ som befinner sig i grannlandet Tchad. Vad vi journalister inte vet nĂ€r vi landar, Ă€r att vi inom loppet av 36 timmar kommer att bli brickor i ett större globalpolitiskt spel. Ett spel som symboliserar den nya tiden, dĂ€r kalla kriget ersatts av det mer svĂ„rgreppbara Tysta Kriget.
Efter kalla krigets slut rÄder ett nÀrmast anarkistiskt utrikespolitiskt tillstÄnd. Alla lÀnder, med USA, Kina och Ryssland i spetsen, bryter mot tidigare givna regler. FolkrÀtten sÀtts mer eller mindre ur spel eller anvÀnds selektivt. Samma sak gÀller kampen om demokratiutveckling i vÀrlden och frÄgan om de mÀnskliga rÀttigheterna.
Vad styr de mÀktigas utrikespolitik? Kalla kriget dominerades av ideologiernas kamp, men nu bestÀms lÀndernas styrka av helt andra faktorer. Den som har kontroll över oljan har ocksÄ makt över framtiden.
Vladislav Savic har i mÄnga Är varit utrikeskorrespondent pÄ Ekot, tidigare stationerad 4 Är i Moskva. Under mÄnga Är har han följt temat olja och vÀrldens vÀxande energibehov ur ett konfliktperspektiv, bland annat genom stipendiefinansierad research pÄ plats i flera vÀrldsdelar.