âDet hĂ€nde en dag ner pĂ„ slĂ€tten
en man tog med cigaretten
och gick in i ett uthus
men det var ett kruthusâŠ
Sen dess Ă€r det ingen som settâenâ
HÀmtat frÄn en affisch pÄ vÀggen i fabriken.
Det börjar med Gustav Vasa och slutar med framtid för à kers Krutbruk.
Men mest handlar den hĂ€r boken om oss âkrutpaltarâ som vĂ€xte upp pĂ„ Raden eller i Hagalund pĂ„ 50-och 60-talen. Jag har trĂ€ffat nĂ„gra, lĂ„ngt ifrĂ„n alla, som berĂ€ttar minnen frĂ„n sin uppvĂ€xt och som ibland kan kopplas till det som en gĂ„ng varâŠ
Alla jag trÀffat Àr rörande överens om att uppvÀxten i Krutbruket har varit den bÀsta tÀnkbara. Trygg, sÀker och rolig.
â TĂ€nk att varje dag vakna upp till en ny fantastisk upplevelse, sĂ€ger en av dem.
SÄ var det! Var det kanske sÄ att uppvÀxten i denna bruksmiljö format oss krutbruksbarn till nÄgot alldeles speciellt. Det vill jag gÀrna tro.
Lite fakta och historia finns ocksÄ med i boken. Om olika sorters krut, explosioner, djurförsök, rivningen av Hagalund, styresmannen von Otter och inte minst nÀr Gustav Vasa en höstdag 1552 bestÀmde att hÀr, i à ker, skulle det byggas en pulverfabrik!
Tack alla Ni som stÀllt upp och ett sÀrskilt tack till Lisa Dufva, Peter Servin?och Erik Eriksson som alla varit sÄ tillmötesgÄende och hjÀlpt mej.
Harry Lindblads dotter, Gerd Silander, tackar jag speciellt, som gett oss tillĂ„telse att anvĂ€nda Harrys bilder, samt Börje BÀÀrnman som gett tillĂ„telse att citera stycken ur HĂ€rje BÀÀrnmans bok âBarndomsminnenâ.
Jag vet att det finns mĂ„nga fler som har sĂ„ mycket att berĂ€tta om Krutbruket, men det fĂ„r bli en annan gĂ„ngâŠ
Hans Zetterberg