Att guldgrÀvare sÄ sÀllan uppmÀrksammats i svensk historiebeskrivning fÄr vÀl tillskrivas det faktum att vÄrt karga land sÄ sÀllan lÄtit Àdla metaller glimma mot skÀggiga lycksökare. Ville svensken grÀva guld fick han ge sig över haven till Amerika, Australien och andra fjÀrran lÀnder. FörvÄnansvÀrt mÄnga svenskar lockades till historiens första guldrusher, de i Kalifornien 1848-54 och i Kondike 1897-1900. I bÀgge fallen var svenskar med nÀr guldet upptÀcktes.
NÄgra av de mest legendomsusade fynden gjordes av svenskar. Den mystiske geologen Edelhjertas beskrivning över Kalifornien strax före guldfebern betraktades som en ovÀrderlig kÀllskrift av den berömde historikern H.H Bancroft. Karl Johan "Lucky Swede" Andersson och hans guldspÀckade inmutning vid eldoradobÀcken lockade mÄnga landsmÀn till Klondike och inspirerade Jack London till novellen "Too much gold". GuldgrÀvarmetropolen Dawson avfolkades sedan "tre lyckliga svenskar" hittat, som det ryktades, omÀttliga mÀngder guld i Nome vid Berings sund.
LÄngt före dessa mÀrkliga tilldragelser hade gottlÀnningen Ferdinad Westdahl seglat 240 svenska mil uppför Yukon, Nordamerikas tredje flod, strax innan ryssarna sÄlde Alaska till USA . Detta Àr den första boken pÄ svenska om guldfeberns Amerika och dess svenskar. Guldfeber Àr till karaktÀren populÀr historiebeskrivning men till formen en lÀttlÀst och roande Àventyrsbok. Detta fascinerande avsnitt ur emigrationshistorien bör ge lÀsaren mÄnga tillfÀllen att konstatera att verkligheten Àr underbarare Àn dikten.
Ulf Beijbom har tidigare, bl.a. i boken Amerika, Amerika! (Natur och Kultur 1977), dokumenterat sina djupodlade kunskaper i emigrationsepoken och sin förmÄga att levandegöra historien kring utvandrarna eller de mÀnniskor som Beijbom beskrivit som "de mÀrkligaste svenskar som nÄgonsin levat".