Helmer var en egocentriker och dagdrömmare.
Men ocksÄ skogsarbetare, jordbrukare och skinnare.
Han föddes 1902 och blev Ainos far.
Det var trÄngbott i barndomshemmet och han fick bo i ladugÄrden. Han var med om elektrifieringen av socknen, de första cyklarna och sedan bilar, tvÄ vÀrldskrig, och till slut en egen fÀrgteve. Han var med om hela nittonhundratalet.
Helmer upplever tragedier och motgĂ„ngar men kommer Ă€ndĂ„ alltid ner pĂ„ fötterna, vilket retar Ainos mor till vansinne tills de skiljs 1956. Ăven Aino har ibland lust att sparka fadern pĂ„ smalbenen. Men nĂ€r hon tjatar stĂ€nger han bara av hörapparaten.
Efter ett lÄngt yrkesliv, de sista tio Ären som nattvakt, debuterar Helmer som skulptör vid 75 Ärs Älder. Verken finns Ànnu kvar som kommunala utsmyckningar i Malung.
âHan var liksom hela nittonhundratalet, han svĂ€ngde med i
utvecklingen utan problem. Han sÄg mig inte och jag var sÄ förbannad.
Folk skrattade Ă„t honom.
Nu skrattar jag sjÀlv. Han var en drÄplig far.
Knappast rikoch knappast faderlig men full av historier.
Och dessa fick jag Ă€rva. Och det var inte det sĂ€msta. â / Aino
Helmers vals Àr en roman om en man ur folkdjupet och ett Sverige som en gÄng var. Aino Trosell har inte lÀst HundraÄringen, vilket inte hindrar att den hÀr berÀttelsen Àr slÀkt med den. Med den skillnaden att Helmer har funnits pÄ riktigt.
Om författaren och upplÀsaren
Aino Trosell har fÄtt över tjudo litterÀra priser och utmÀrkelser inom flera genrer.
Helmers vals Àr hennes tjugofemte bok.
Aino vÀxte upp i Malung flyttade som ung till Göteborg dÀr hon
arbetade bl.a. inom socialvÄrden. Under mÄnga Är bodde familjen
sedan i hennes hembygd.
Nu Àr Aino tillbaka i Göteborg och Àr heltidsförfattare sedan 1985.