Det var på den tiden då västra Wisconsin just hade upplåtits för bosättning. Många svenska nybyggare hade slagit sig ned i dessa trakter, som dittills varit chippewaindianernas jaktmarker. Man timrade små blockhus, fällde skog och röjde mark. En liten kyrka hade byggts efter långvarig diskussion om var den lämpligast skulle ligga, och vägar hade lagts, så att man kunde köra med häst och vagn.
En vårdag kom ett underligt tåg på vägen förbi Andersons farm. Först red en indian på en mager krake till häst, sedan kom hans squaw traskande med ett stort bylte på ryggen, och efteråt kom en halvvuxen pojke med en röd filt över axlarna och en hel del att bära. Sist kom en dåligt klädd flicka, även hon med ett bylte på ryggen. Indianen i täten hade ingen packning. Hästen var också så mager att den föreEöll att digna under ryttarens tyngd.
