”Att leva är att simma från stranden jag till stranden du i havet vi. Jag blir till och lever genom andra människor och att skriva är att upplåta hjärtat och själen åt dem."
Anna Ribe bröt på danska och liknade Rita Hayworth med sitt rödlätta hår. Hon var en mogen kvinna när hon blev en femtonårig ynglings första stora kärlek. Tvillingarna Anna och Greta Ribe föddes 1925 och växte upp på Bornholm som döttrar till en fiskare. De kom till Sverige i unga år. Anna var frånskild med en mentalt svårt handikappad son när hon bosatte sig till Malmö. Hon arbetade först som sjuksköterska på länsfängelset, körde sedan taxi och arbetade som spårvagnskonduktör. Sonen Viktor togs om hand på ett sjukhem i Lund och hon besökte honom regelbundet. Greta började som barnflicka i en familj i Stockholm. Så kom hon in på Stockholms tillskärarakademi och efter en tid fick hon plats på NK:s damavdelning. Båda arbetade hårt, studerade vid aftonskolor och blev så småningom lärare, Anna småskollärare och Greta gymnasielärare efter att trettiosex år gammal ha doktorerat i nordiska språk.Båda systrarna är nu borta och i sin nya, delvis självbiografiska, roman berättar Björn Ranelid med humor och medkänsla deras historia. Han väver in de stora frågorna om människans värde, om kroppens förfall. Vem ska ha rätt att leva? Vem har rätt att dö? Han skriver om kvinnans roll, om kärlek och erotik. Han diskuterar skolans värld och mobbning av elever och lärare, om förhållandet mellan naturvetenskap och humaniora. Men framför allt berättar han om en yngling som så småningom upptäckte att kvinnan var första könet och att ljuset kom av henne.
